Idag var det sista dagen på kirurgen. Vad konstigt det kändes att veta att man nästa vecka inte ska hoppa av hissen på plan 6. Då kaoset eskalerat denna vecka och vi nästan staplat patienterna på varandra i korridorerna känns mitt beslut rätt. Men samtidigt
vemodigt då jag egentligen trivs så bra om det bara varit som det var tidigare. Min tillfälliga chef sa hejdå till mej idag genom att inte prata med mej alls, inte vilja ge avskedspresent som vi brukar göra till dem som slutar, inte delta vid
fredagsfrukosten som jag bjöd på och istället berätta för oss på avdelningen att vi är otacksamma och att vi inte kommer få något folk till avdelningen om vi pratar med media om läget. Jaja, synd då att det var en av oss som just idag fick ett sug efter
att prata med pressen och berätta hur vi har det. För vi lever ju trots allt i ett land med yttrandefrihet.
Jag blev hur som helst väldigt fint uppvaktad av mina kollegor idag som fixat en present ändå, jag fick så många fina lyckönskningar, telefonsamtal från några som inte jobbade, kramar och fina ord. Så det kommer kännas tomt utan er, men nu är det dags att testa något nytt och det ser jag fram emot 😊❤️🌹
